Air Madagascar tycker att det där med tidtabell är trams, och ändrar tiderna lite som de vill. Tydligen gick det bättre förut, men DJ:n som utnämnt sig själv till president tycker att hans behov går före. Den här gången fick vi sitta och hänga på Tanas flygplats i tre timmar, för att sen åka med ett mycket långsammare plan till Nosy Be, en liten ö utanför nordvästra Mad. Vi kom dit sent, sent på kvällen. Som tur var hade Tove googlat ett nummer till ett litet ställe på den mycket mindre ön Sakatia. De hämtade oss, med båt i mörket sista biten. Mäktig ankomst över sundet, till en väntande sen middag med havets läckerheter.Nästa morgon såg vi hur det såg ut på Sakatia Towers (löst inspirerat av Fawlty Towers, en märklig referens för fina små bungalows på stranden). Enormt vackert! Stor terass med utsikt över lilla viken och bukten över till storön, mangrove rakt nedanför och superfina korallrev på båda sidor. Fantastiskt mycket fisk att snorkla med – och sköldpaddor! I skymningen delfiner som korsar ytan. Inga andra gäster på hotellet, ett hotell med ekotänk så att solcellerna fixar den mesta elen och generatorn bara behöver störa korta stunder. Inga bilar eller motorcyklar på hela ön, inte en enda annan byggnad att se, bara en katamaran i vattnet utanför. Och två härliga katter på hotellet; Spot som gillar alla och den andra som inte gillar nån förutom Alicia.
I två enmanskajaker, med Alicia bakom sittbrunnen i den ena, tidvis med benen i vattnet, paddlade vi till öns sydspets, där man väntade på oss med grillad fisk och en gnällig tiggar katt, och efteråt snorklade vi på fler fina rev. 
Efter ett par dar kände vi oss ivriga att åka vidare, men John som har Towers övertygade oss om att stanna en dag till och det hade han rätt i; inget annat är i klass med hans ställe och stranden som Lonely Planet (som missat Towers) tyckte var fantastisk tyckte vi var... sådär. Den blev inte bättre av en väldig massa charteritalienare, en sunkig buffé och ett gäng dansöser med oklara extrajobb.
En skön kille tog oss runt ön en dag, med pirog till naturreservatet som höjdpunkt. Vi såg ett gäng lemurer till, ingen av oss har längre ordning på hur många olika det blivit även om Tove länge försökte. Boaormen såg vi däremot inte till. Ylang-ylang må vara basen för all lyxparfym i världen, men fabriken blir inte mer spännande för det, fast Ali skaffade i alla fall en liten flaska att hälla i krämer och badvattnet. Vi kom upp på öns högsta punkt, otroliga 320 meter upp, där vi träffade på gamla bekanta från pirogturen för ett par veckor sen (så få turister är det!). Vi tog turisttjuren vid hornen och åkte med ett gäng italienare på båttur till Nosy Komba och Nosy Tanikely, den kanske vanligaste dagsutflykten. På Komba härskar lemurerna. Med lite banan som lockbete satt de snart i vår famn, på våra axlar, på Alicias huvud... överallt! Men de var bortskämda, de orkade inte komma för bananskal och brydde sig inte om det sista banangägget. Runt Nosy Tanikely är det ett marint reservat med jättefin snorkling, massa fina koraller, bläckfisk och fiskar alltifrån Nemo till stora barrakudastimm. Sköldpaddorna var för långt ut, men de hade vi ju sett förut!
Ridningen på stranden blev den dyraste hittills, priserna vi trodde var i Ariary (Madagaskars svaga valuta med många nollor) var i Euro! Men Alicia travade på på egen hand på sin fina häst medan Tove och Mattias var lite mindre nöjda med sina spattiga ex-tävlingshästar.
Och snart går flyget tillbaks till Nairobi... Ska bara köpa några plåtleksaksbilar och lemurstämplar först. Nästan en månads semester har flugit iväg, vi trodde att det skulle räcka gott och väl för att se ön men vi har bara skrapat på ytan och inte alls varit på den södra halvan. Under hela resan har vi knappt sett någon annan turist med barn och det kanske är förståeligt; det är inte superlättrest, med långa avstånd och ganska mycket som inte riktigt klaffar. Men det är en del av att vara puttniks och vi kommer gärna tillbaks, snart och länge!M A T T A M A M T
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar