Sköna maj välkommen...

Valborg firades traditionsenligt med stor eld på Svenska skolan. Några av barnen hade till och med skrivit vårdikter om smältande snö och nigande blåsippor. Lite lustigt eftersom många av dem i princip bott här i flera år och knappast sett varken snö eller blåsippor i hela sitt liv!

Men sköna maj är ändå väldigt välkommet. Nu har regnperioden kommit igång på riktigt och det regnar nästan varje natt. Någonting som verkligen behövs här i Kenya där den långvariga torkan spätt på den matkris som de politiska oroligheterna och politiska maktmissbruket skapat. Regnsäsong betyder också lågsäsong när det gäller turister. Men lika glada var vi för det – vi hittade en superbra deal med ett hotell precis bredvid Tsavo East nationalpark och passade på att utnyttja långhelgen maximalt. Demonstrerandet fick ligga på hyllan så länge – vi har ju ändå så pass bra arbetsvillkor på Diakonia...













Vi behövde inte ens åka in i själva nationalparken för att safarin skulle börja – direkt när vi kom fram till hotellet och åt lunch så började elefanterna samla sig på andra sidan stängslet (hotellet låg verkligen precis utanför stängslet där nationalparken började). Under eftermiddagen njöt vi av vårt lyxtält och badade i den lilla privata poolen på verandan – med elefanterna betandes bara två meter bort!


Dagen därpå vaknade vi tidigt, stack till parken så fort vi kunde och fick med oss parkvakten Anthony som guide. Nästan direkt som vi kom in såg vi mängder av giraffer, zebror, gaseller, strutsar och elefanter. Längre in i parken kom vi förbi babianer, den lite ovanligare giraffgasellen och kudu.

Väl framme vid Tsavofloden kunde vi stiga ur och gå fram till klippkanten där floden flöt förbi inunder oss. Och var det minsann inte ett par krokodiler som låg och spanade därnere... Vi skärpte blicken än mer och helt plötsligt såg vi hur det rörde sig i buskarna på andra sidan floden. Vem kan det vara – på den sidan är ju inga turister tillåtna att vara?! Kan det vara tjuvjägare?! Vi återvände med hög puls in i bilen, medan Anthony tog med sig sitt automatvapen och gick närmare för att inspektera.... Men som tur var såg han snart en av sina kollegor tillsammans med de andra människorna som rörde sig på andra sidan. Via mobilen fick han reda på att telefonbolaget höll på att lägga fiberoptisk kabel från Mombasa till Nairobi och utnyttjade floden för att slippa gräva!

Trötta och nöjda återvände vi sedan sent på eftermiddagen till hotellet. Men det var inte slut på skådespelet för det! Vid hotellet fanns ett fint vattenhål där fåglar och en ensam flodhäst höll ställningarna under dagen. Men när mörkret började falla kom det fler och fler djur – framförallt elefanter. De drack och badade i både vatten och lera. Sent på kvällen blev det till och med slagsmål om snyggaste elefanthonan! Maffigt.

Sista morgonen vaknade vi också innan soluppgången och utan att äta frukost stack vi iväg till parken. Man betalar nämligen per 24 h och vi ville utnyttja tiden maximalt, vilket betydde att vi hade 1 h och 52 min på oss för en morgontur. Som tur var så var vi först av alla och kunde glida in i parken medan solen fortfarande gick upp. Först stod Alicia och Mattias upp i takfönstret och kollade på giraffer, mungos och vattenbockar. Men snabbt fick vi stänga alla fönster!

En hel lejonflock låg och kalasade på en buffelkalv och en schakal strök kring buskarna för att försöka norpa åt sig av resterna. Nöjda låg de och gnagde på buffeln, var och en i sin turordning. De andra slappade i gräset och lekte med de tre lejonungarna.

På vägen hem mot Nairobi började regnet falla igen. En perfekt helg...