Mitumba mon amour

Nu har vi tvättat upp vår mitumba och ser ut som vandrande modevisningar alla tre (nåja). I söndags var vi på Toy Market i gränslandet till jätteslummen Kibera och köpte kläder, skor, mjukisdjur och snyggare kaffekoppar, fast ”mitumba” avser egentligen bara second hand-kläder.
I klädväg finns precis allt man kan önska sig på mitumba-marknaderna, second hand från Europa, Nordamerika och Japan. Vissa ställen ligger stora högar med allt för 20 bob, två spänn, andra ställen specialiserar sig på bara barnskor, vinterjackor (omåttligt populära nu under den ”kalla” regnperioden) eller jeans. Och några är haute couture, med bara klänningar och kostymer långt bort om vår budget. Proffsen vet exakt när en ny last kommer in och är där direkt för att fynda.

Mitumba är förstås prutbart, men köper man fina grejor så är det inte så väldans billigt. Argumentet att ”det är ju billigare att handla på Nakumatt” faller platt till marken. Alla vet ju att stormarknader betyder dålig kvalitet medan mitumban är av bevisat god kvalitet genom att den redan använts en gång och nu är här i fint skick.

Här om veckan hade ett modeprogram på tv ett långt inslag om mitumba, med studiodebatt efteråt. En otroligt långsmal modell berättade att hon alltid köper mitumba. Inte för att hon inte hade råd med nya kläder och för att hon ville välja återvunnet av miljöhänsyn. Miljö nämndes inte under hela inslaget, trots att detta är ett gigantiskt återvinningsprojekt. Nej, för att det var säkraste sättet att inte riskera att någon annan skulle ha samma dress på galorna och premiärerna. Det är ganska tunnsått med våra premiärinbjudningar, men vi är ändå glada att inte vara fast i alla-lika-H&M-träsket!