Inflyttningsfest!

Det var lite vånda över inflyttningsfesten, vi flyttade fram den ett par gånger och bet på naglarna när det var dags. Vi känner ju nästan ingen… Skulle vi få käka överbliven pastasallad morgon, lunch och kväll i en månad och alkoholisera oss på överbliven sprit? Vi höjde insatserna genom att bjuda in en tiomannadanstrupp från Korogocho (soptippen vi skrivit om förut); pinsamt om de var fler i truppen än vi hade besökare men i alla fall någon att dela mat och dryck med…

Och så vädret; det är regnsäsong nu. Äntligen, ska man tycka eftersom Kenya torkar ut, majsen vissnar och korna dör. Men inte just när man har inflyttningsfest…



Men allt blev kanon! Förmiddagens regn drog bort, solen tittade fram, vänner, kollegor, klasskompisar med föräldrar, och grannar strömmade till och alla var på topphumör. Danstruppen var försenad förstås (Mattias kl sex ”Men ni skulle ju komma klockan fem”; Rose från dansgruppen ”Ja, vi kommer klockan fem, vi är snart där”), men det var bara bättre – mörkret föll och stämningen tätnade. Alicias kompis Elna var först på dansgolvet och ungarna övertygade med gemensamma krafter dansarna (och de två trummarna) att komma tillbaks igen och igen.

Sen var vi oroliga igen; skulle alla gå hem direkt efter dansuppvisningen? Men nej, vi stapplade i säng klockan två när alla fat och flaskor tömts och de sista gästerna gått, trötta och glada. Det var inte fullt ut som en bra fest hemma; inga nya par så vitt vi vet och helt skandalbefriat (bara dansarna som sov över eftersom det var för farligt att åka hem var åtminstone lite stökiga). Men ändå; nu är lägenheten varm!