Dagen därpå började höstlovet på riktigt. Vi packade in oss i bilen och åkte till Voi, halvvägs till kusten, där vi möttes av giraffer, impalor och elands när vi checkade in i våra safaritält (med en pool på varje veranda!). Bufflar och elefanter kom lagom till frukost efter morgondoppet, innan vi drog vidare till Kilifi som ligger vid kusten strax norr om Mombasa. Kilifi var ett av få ställen längs kusten där vi ännu inte varit och där hade vi hyrt ett mysigt swahilihus med kock (och en fantastisk pool). I dagarna tre slappade vi i huset, gjorde små utflykter till stan, stranden och mangroveskogen. Härligt, men alldeles för kort.
Efter ett kort stopp i Nairobi åkte vi sedan vidare till Masaai Mara. Den här gången till ekostället Base Camp som vi hade funderat på för vårt bröllop (men som vi i slutändan inte valde för att Royal Mara var ambitiösare och dessutom kunde vika hela campen för oss). Det har ju regnat en hel del de senaste veckorna, de s.k. korta regnen har i år varit ovanligt långa, så i Mara var de flesta gnuer fortfarande kvar vilket gav oss en glimt av Den Stora Migrationen! Tusentals gnuer kastar sig över Marafloden och börjar deras långa resa tillbaka till Serengeti. Men mitt i allt kaos är det ju inte alla som klarar sig – krokodilerna och gamarna hade mycket att kalasa på...
Alltför snabbt var det återigen dags att packa Alicias vänskor, men den här gången kändes det annorlunda. Plötsligt började vi prata om Solna som hem igen och var vi än såg i lägenheten i Nairobi började vi fundera på vad vi skulle behålla/ge bort och hur vi skulle packa olika saker. Nedräkningen hade börjat...
På sätt och vis kändes det som om vi ville sätta oss på första bästa plan för att återförenas med Alicia, men samtidigt som att vi borde maximera Afrika-vistelsen. Så nu har vi efter många om och men bestämt oss för att försöka ta oss åtminstone till Egypten landvägen (från Egypten finns det åtminstone vintertid ingen färja till Europa – en dålig nyhet för vår resa men också skönt för Mattias som ganska lätt blir sjösjuk i höst- och vinterstormar). Så under jul och nyårsledigheten kommer vi nu förhoppningsvis att resa genom Etiopien, (norra) Sudan och Egypten. Snö och julbord byts ut mot ökensand och injera. Vi räknar med att vara hemma igen i mitten av januari – längtar efter att få träffa er då!
Ett annat tecken på vår nedräkning är att vi nu haft vår första hej då-middag (med vänner som nästa vecka åker till Cancun på klimatmötet) och börjat göra saker som vi tänker nog är för sista gången (på länge). Nu i helgen var vi t.ex. och hälsade på bönderna i Solai som Mattias arbetat tillsammans med. De var lika entusiastiska som vanligt och bjöd in oss till en workshop om HIV & Aids och näringslära. En inhyrd lärare höll låda i två timmar – mycket kunnig om vad man bör äta och inte, men inte lika PK när det kom till genderfrågor (”You women should not deny your husband his marital rights” ”I have a friend who contracted HIV because his wife was so mean”).
Vi stannade inte allför länge på helnattspredikan som en av ledarna från Solai bjöd oss till , de började tala i tungor direkt och sen kände vi oss lite utanför... Vi campade (sista tältnatten på länge?!) i Nyahururu, Kenyas högst belägra stad. Det blev en kall natt, men en fantastiskt klar morgon och när vi sedan åkte tillbaka mot Nairobi åkte vi förbi de vackra bergen i Aberdares och det maffiga Mt. Kenya. Hoppas att det inte var sista gången!
Nu är vi i packartagen igen; Tove ska till Zimbabwe och Sydafrika (kommer hon att lansera Mjukisdjur Mot Mugabe eller dröjer det?) och Mattias till Fiji (inte njuta, bara jobba), innan den verkliga slutspurten här. Fortsättning följer...
(ah, och vi var i Magadi också, där man bryter soda och hela byn hör till fötetaget. Så här såg det ut där)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar