Fredagen den 12 juni blev världens mest fantastiska dag! Det började med en skön sovmorgon. Alicia vaknade av sig själv, utan väckarklockan, men med pirr i magen. Idag var det ju både skolavslutning OCH kalas! Vi fixade och förberedde en hel del redan på morgonen innan vi begav oss till Svenska skolan för skolavslutnigen.
Vädret var strålande och elever och föräldrar fyllde gårdsplanen utanför skolan. Först hade högstadieeleverna ordnat en skattjakt åt 1-2orna. De sprang hit och dit på skolan och träffade jultomten, troll och en massa andra sagofigurer, innan de tillslut hittade godispåsar i ett hemligt rum som Alicia aldrig tidigare varit in i. Sedan kaffe, tårta och rektorns tråkiga tal. Men sedan blev det fantastisk underhållning. Alicias klass hade övat afrikanska trummor på fritis under terminen och gav en lysande uppvisning! Mattias och Tove var så stolta att de höll på att spricka! Sedan hann vi med att sjunga ”Den blomstertid...” och äta lunch också innan det var dags att bege sig hemåt.
Mattias susade snabbt hem på sin nya ihopfällbara cykel (tack till Gröna Bilister!) och fixade det sista på tårtan. Tove och Alicia samlade ihop så många klasskompisar som kunde rymmas i bilen och åkte sakta hemåt. Kalaset började med att vik-snurra ballonger till olika spännade figurer. Sedan blev det ännu mer skattjakt – denna gång hade en elak tjuv tagit tårtan! Men efter att ha följt ledtrådar runtom i lägenheten hittade barnen den tillslut – i kylskåpet! Så blev det tårta och annat fika ute i trädgården. Ett gäng vattenpistoler dök också upp och vattenkrig utbröt. När alla ändå redan blivit blöta avslutades kalaset i poolen.
Sedan var det dags att ge sig av igen. Vi hade avtalat middag med vår irlänska kompis Charles – trodde Tove. ”Ta med dig grejer för övernattning”, sa Mattias. ”Jaha. Lite konstigt men ok då”, tänkte Tove och började packa en nattväska. Charles bor inte alls långt ifrån oss, men har ett hus stort nog för att husera gäster och för vana att vara frikostig värd som brukar bjuda på många drinkar och många flaskor vin. Men väl ute på vägen sa Mattias att vi skulle åka till Karen (en fin och lantlig förort till Nairobi uppkallad efter Karen Blixen) istället för hem till Charles. ”Aha, han kanske har fått låna något hus av en kompis”, tänkte Tove och körde vidare enligt Mattias instruktioner.
Till slut kom vi fram till underbara ”Ngong Houses”, med trähus på pålar, byggda för att smälta in i naturen. En underbar trädgård full med blommor och kvittrande fåglar mötte oss. Tove blev lite tårögd för det var en sådan fin överraskning efter en hektisk dag – ett sådant lugnt och vackert ställe, som en helt annan värld, bara 20 minuter ifrån stressiga Nairobi. Men det var inte nog med det! Mattias drog med sig Tove ut på gräsmattan och föll på knä. ”Jag kan inte vänta längre. Vill du gifta dig med med mig?!”, sa han. Tove började storgråta av lycka och blev nästa helt mållös, men lyckades säga ”Ja, ja, ja, det är klart att jag vill!” mellan snyftningarna. Vilken överraskning!!! Så romantiskt! Var, när och hur får vi återkomma om, men nu är vi officiellt förlovade!
Vi drack champagne på vår balkong, myste framför lägerelden, åt en fantastisk 4-rätters middag, tillbringade en underbar natt i det mysiga trädhuset och åt en utsökt frukost i trädgården morgonen därpå. Så härligt att man nästan trodde att det var en dröm. Men sedan blev det tvära emotionella kast. Mattias och Alicia skulle nämligen åka tillbaka till Sverige – Mattias för ett par veckor, men Alicia för hela sommaren! Så det blev sorgetårar och en massa kramar, pussar utanför ingången till flygplatsen, och ytterligare en hel del slängkyssar och vinkningar genom fönstret innan de försvann in till gaten. Så nu är Tove ensam om att hålla ställningarna här i Nairobi. Snyft... 
Vädret var strålande och elever och föräldrar fyllde gårdsplanen utanför skolan. Först hade högstadieeleverna ordnat en skattjakt åt 1-2orna. De sprang hit och dit på skolan och träffade jultomten, troll och en massa andra sagofigurer, innan de tillslut hittade godispåsar i ett hemligt rum som Alicia aldrig tidigare varit in i. Sedan kaffe, tårta och rektorns tråkiga tal. Men sedan blev det fantastisk underhållning. Alicias klass hade övat afrikanska trummor på fritis under terminen och gav en lysande uppvisning! Mattias och Tove var så stolta att de höll på att spricka! Sedan hann vi med att sjunga ”Den blomstertid...” och äta lunch också innan det var dags att bege sig hemåt.
Mattias susade snabbt hem på sin nya ihopfällbara cykel (tack till Gröna Bilister!) och fixade det sista på tårtan. Tove och Alicia samlade ihop så många klasskompisar som kunde rymmas i bilen och åkte sakta hemåt. Kalaset började med att vik-snurra ballonger till olika spännade figurer. Sedan blev det ännu mer skattjakt – denna gång hade en elak tjuv tagit tårtan! Men efter att ha följt ledtrådar runtom i lägenheten hittade barnen den tillslut – i kylskåpet! Så blev det tårta och annat fika ute i trädgården. Ett gäng vattenpistoler dök också upp och vattenkrig utbröt. När alla ändå redan blivit blöta avslutades kalaset i poolen.
Sedan var det dags att ge sig av igen. Vi hade avtalat middag med vår irlänska kompis Charles – trodde Tove. ”Ta med dig grejer för övernattning”, sa Mattias. ”Jaha. Lite konstigt men ok då”, tänkte Tove och började packa en nattväska. Charles bor inte alls långt ifrån oss, men har ett hus stort nog för att husera gäster och för vana att vara frikostig värd som brukar bjuda på många drinkar och många flaskor vin. Men väl ute på vägen sa Mattias att vi skulle åka till Karen (en fin och lantlig förort till Nairobi uppkallad efter Karen Blixen) istället för hem till Charles. ”Aha, han kanske har fått låna något hus av en kompis”, tänkte Tove och körde vidare enligt Mattias instruktioner.
Till slut kom vi fram till underbara ”Ngong Houses”, med trähus på pålar, byggda för att smälta in i naturen. En underbar trädgård full med blommor och kvittrande fåglar mötte oss. Tove blev lite tårögd för det var en sådan fin överraskning efter en hektisk dag – ett sådant lugnt och vackert ställe, som en helt annan värld, bara 20 minuter ifrån stressiga Nairobi. Men det var inte nog med det! Mattias drog med sig Tove ut på gräsmattan och föll på knä. ”Jag kan inte vänta längre. Vill du gifta dig med med mig?!”, sa han. Tove började storgråta av lycka och blev nästa helt mållös, men lyckades säga ”Ja, ja, ja, det är klart att jag vill!” mellan snyftningarna. Vilken överraskning!!! Så romantiskt! Var, när och hur får vi återkomma om, men nu är vi officiellt förlovade!
Vi drack champagne på vår balkong, myste framför lägerelden, åt en fantastisk 4-rätters middag, tillbringade en underbar natt i det mysiga trädhuset och åt en utsökt frukost i trädgården morgonen därpå. Så härligt att man nästan trodde att det var en dröm. Men sedan blev det tvära emotionella kast. Mattias och Alicia skulle nämligen åka tillbaka till Sverige – Mattias för ett par veckor, men Alicia för hela sommaren! Så det blev sorgetårar och en massa kramar, pussar utanför ingången till flygplatsen, och ytterligare en hel del slängkyssar och vinkningar genom fönstret innan de försvann in till gaten. Så nu är Tove ensam om att hålla ställningarna här i Nairobi. Snyft... 
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar