Hemresans sista etapp

Detta är sista bloggtexten för denna gång. Kenyaäventyret är över, två år har gått och vi är hemma i Sverige alla tre – Alicia har varit det länge, vi andra snart två veckor.

Vi ville ju åka landvägen hem, och vi ger oss själva högsta poäng för att ha försökt. Men... Etiopien gick inte med på att släppa in mig Mattias landvägen eftersom jag aldrig fick uppehållstillstånd i Kenya – jag var bara där som turist och turister får bara komma in i Etiopien via Addis flygplats. Och Sudan begärde officiella, stämplade inbjudningar för att släppa in oss, men eftersom de hade folkomröstningen just då så funkade det ändå inte. Så efter att ha varit i norra Etiopien, som vi redan skrivit om, fick vi flyga till Kairo och ta tåget söderut ungefär dit vi hade kommit med färja på Aswandammen om vi fått bussa och lifta genom Sudan. Efter Egypten ville vi ta färja till Italien, men det visade sig att den inte gick vintertid, kanske lika bra eftersom det skulle tagit fyra dagar mitt under vinterstormarna på Medelhavet... Så vi fick flyga igen, till Genève, där min (Mattias) pappa bor, och där brorsan med fru och barn också var. Så det där med landvägen blev inte mycket mer än en spännande ambition, men vi passade i alla fall på att maximera Afrikavistelsen...








Etiopien har vi redan hyllat. Egypten hyllar vi inte, ni som varit där vet säkert varför. Vi följde turiststråket; Kairo-Aswan-Luxor-Hurghada. Vi åker tåg, buss, segelbåt, delad taxi. Alla – alla - vi träffar har samma historia om hur de blivit lurade gång på gång, ”det är för mycket” säger också luggslitna backpackers. Hotell, taxi, falaffelstället, internetcaféet, felucca-båten, alla försöker de ta allt för mycket betalt, hitta på avgifter som inte finns, köra en till fel ställe, påstå att stället man vill till inte längre finns... guideboken har en flera sidor lång beskrivning av ”most common scams” och de täcker bara bråkdelen av vad man snabbt själv kan utsättas för. De som också varit i andra länder på samma resa har också alla samma historia; ”Men Jordanien/Syrien/Sudan/Etiopien... där är folk trevliga!”. Till och med Israel, som annars ligger högt på min otrevlig befolkning-lista (det blir kanske så med tre års militärtjänst för killar och två för tjejer), får idel lovord i en jämförelse.













Pyramiderna är förstås pyramiderna, mäktiga saker. Men de är döda monument över en svunnen tid, bara relevanta för turister och de som vill tjäna pengar på turismen (det verkar i och för sig vara nästan alla); inte som i Etiopien där de historiska monumenten fortfarande används och turisterna delar plats med munkar, präster och fåraherdar. Dagens egyptier bryr sig inte heller om att sköta sina historiska monument; Unesco och ett tjugotal länder fick ingripa när Egypten tänkte dränka Isistemplet i Aswandammen. Nu står alla tempelbyggnaderna på en högre belägen ö, där till och med träden är planterade med pengar från omvärlden. Horustemplet i Edfu, halvvägs mellan Luxor och Aswan, är tvåtusen år gammalt och fantastiskt välbevarat. Nästan alla pelarna står upp och större delen av taket ligger kvar. Men inte länge till. Det är duvor och duvskit överallt. Skiten har runnit ner för ansiktet på ristningarna av Horus, Isis, krokodilguden, schakalguden och de andra. En dags biljettintäkter hade räckt för att skydda templet; det räcker med småspik som gör det otrevligt för duvorna att sätta sig. Istället har egyptierna satt upp lite kartong här och var, troligen för ett par år sen, vilket duvorna för länge sen pickat hål på.









Slutklämmen på den afrikanska delen av hemresan var Hurghada, den största turistorten, 48 kilometer av betong och hotell på hotell, de flesta halvtomma eller övergivna – egyptisk lagstiftning gör det lönt att ta ett lån för att köpa mark, börja bygga ett hotell, lämna det ofärdigt och senare sälja marken dyrare till utländska intressenter. Affärsgatan heter Sheraton och slår rekord i smaklös bling-bling och dåliga kopior av märkeskläder, -klockor och -skor, samtidigt som byggnaderna ända ner till vattnet gör att man inte ens ser havet annat än i korta glimtar där något ex-hotell är särskilt förfallet. Korallreven nära land är förstörda av orenade avlopp och alltför många båtar, däremot är reven en bit ut ännu bland de finaste i världen (vi hade två fina dyk, utan människoätande hajar). Det beror nog på att ryssar inte dyker – västerländska turister har övergett Hurghada och när vi åker därifrån går 13 av 15 utannonserade flyg till ryska, vitryska och georgiska destinationer.

Egypten är en av dessa grymma diktaturer som man inte bojkottar för att det finns så mycket för turister där (som Thailand). Mubarak har varit diktator i trettio år, överallt hänger hans porträtt - längs vägarna är det ibland inte ens tio meter mellan dem (”Egypt got troubled by the horrible ass” som REM sjunger). I den starka solen gulnar de snabbt och presidenten ser illamående ut, men nästan alla porträtten (med en säkert trettio år gammal och kraftigt retuscherad bild) är nya; en stor del av turistinkomsterna måste gå till presidentposters. Under hela resan genom Egypten ser vi inte en enda klottrad plansch.







Vi är i Kairo kort före de våldsamt försenade (30 år!) upploppen, men just efter attacken mot de koptiska kristna. Läget är spänt, med kravallpoliser överallt. Det känns olustigt, men ändå bra att de ökar säkerheten mot ytterligare ev. Al-Qaida attentat. Lite anade vi då att kravallpolisen bara någon vecka senare skulle vända sin styrka mot medborgarna...

I Genève väntar Lennart & Fatima, Alex, Martina och lille Marius. Det blir ett par dars fin skidåkning på pudersnö, i skarp kontrast till dyken ett par dagar tidigare. Oändliga mängder ost i alla dess former, men Fatima lyckas inte lura på någon gåslevern...

Och sen är vi plötsligt hemma igen. Efter en natt hos Jette, låser vi upp till vår gamla lägenhet, som är finare än vi mindes den, och börjar flytta ner kartonger från vinden med massor av grejor som vi glömt att vi hade och undrar varför vi sparat. Sakerna från Kenya är så sakteliga på väg, nu utanför Somalias kust, får se om de kommer fram... Tove börjar direkt på sitt gamla jobb, där allt är sig likt, Mattias är på Tricorona en-två dar i veckan och miljö/trafikkonsult i övrigt. Glad att inte alla glömt honom. Inflyttningsfesten är mysig, vännerna minns oss, fast vi inte sett många av dem på två år...

Så hur sammanfattar man två år? Vi skippar det, just nu i alla fall. Det var bra. Kul och lärorikt för oss alla. Både själva Kenya och allt vi gjorde däromkring. Men två år var lagom. Det är härligt att vara hemma. Vi ses!

Etiopien A till Ö

De flesta av er kanske mest tänker på svält, elände och Bob Geldolf när man nämner Etiopien, men det finns ju så mycket mer...

A – Aksum. Hur många känner till att det i den här staden i norra Etiopien fanns en blomstrande högkultur, i klass med gamla Grekland eller Romarriket, redan 400 f.Kr.? Här finns Arken med de tio budorden – påstås det i alla fall, bara en enda munk vet sanningen... Vi vandrade runt i staden i bästa Indiana Jones-anda och kollade på imponerande obelisker, guldmynt och gravar. Det var även från Aksum som en av de heliga männen, Baltazar, kom när Jesus föddes och att han sedan förde tillbaka kristendomen till Etiopien som i mångt och mycket blev kristet innan stora delar av Europa! Kanske känner vi inte till så mycket om Aksum för att det inte riktigt passar in i vår eurocentriska världsbild?









B – Bussar och lastbilar. Som goda resenärer väljer vi bussen när det går – längsta resan var med lastbil eftersom dagens enda buss gått när vi kom till byn. Kineserna håller på att bygg nya vägar överallt (och järnvägen ska också fixas minsann – nu är Addis tågstation helt öde eftersom det inte ens går godståg längre). Alla vägbyggena gör resorna väldigt dammiga, skakiga och lååånga.













C – Cyklar. I Kenya väckte det ju stor, härlig uppmärksamhete när Mattias kom cyklande – ingen vit människa gör nånsin något sånt, de ska ju åka SUV! Här var uppmärksamheten inte lika kul när vi skulle cykla en halvdag i urskogen söder om Addis; skräniga ungar som sprang efter, skrek ”give me the money”, knuffades och kastade saker efter oss när de inget fick. ”Ge dem rejält med stryk” tycker både föräldrar och polis, men vi kände ändå inte riktigt att det var vår uppgift... Ett tråkigt avbräck från den annars så trevliga bilden av att vara varmt välkommen.










D – Dans. Att dansa är att leva i Etiopien, men det är inga svängande höfter eller putande rumpor, utan axlarna dominerar. På de traditionella små dansställena blir det snabbt fullt, fler pallar eller ölbackar ställs fram att sitta på, så dansarna får allt mindre plats att skaka axlarna mellan oss. Kvällens största applåd får Mattias när han visar upp sin axeldans – äntligen har han hittat en dansstil som passar! Men han hade tränat på en lokal skönhetstävling veckan innan (bilden)








E – Eritrea. Grannlandet i öster, landet som förnekar Etiopien tillgång till havet, landet som får Etiopien att verka vara en öppen demokrati i jämförelse... Varje gång vi är i närheten av gränsen, ökar antalet militärkonvojer.

F – Fasta. Fastar gör varje rättrogen etiopier. Vanligtvis två gånger i veckan och så inför stora högtider som jul och påsk. Men fasta betyder inte att man inte äter någonting, utan snarare att man väljer den supergoda veganvarianten av röror till sin injera (se nedan). Så Tove hittar glatt god vegomat varän vi reser här i Etiopien och får fromhetspoäng som bonus!

G – Gonder. Etiopiens Camelot brukar det kallas och det är en bra beskrivning. En stor medeltida borg dominerar stadskärnan. Fast mindre spännande än många andra ställen, eftersom borgen inte används utan bara är för turister – överallt annars är turisterna i minoritet bland munkar och bedjande.

H – Hatifnattar. Så ser bokstäverna ut här, omöjligt att tyda. Bara några få ställen (som inte hade teckenspråk alls före vitingarna kom) använder alfabetet. Ovant att inte ens kunna försöka tyda skyltarna!

I – Injera. Etiopiens basmat är en slags pannkaka gjord av vete och det inhemska sädeslaget tef (som kossorna nedan tröskar). Serveras till nästan allt och hela tiden – även till frukost. Vilken tur att det är så gott...











J – Jatrofa. Vi träffar Organization for Rehabilitation and Development in Amhara, som gett över 100 000 småbönder jatrophaplantor som de planterat på mark där inget annat kan växa. 99 miljoner planterades enbart under 2010. Jatrophaoljan kan ersätta diesel, med klimatnytta och minskat beroende av att importera allt dyrare fossil olja, men huvudsyftet är att odla något alls på de 23 miljoner hektar mark där inget annat gror. Det är som halva Sverige...

K – Kaffe. Kaffe kommer från Etiopien och det märks. I varje gathörn går det att få en urgod espresso eller machiatto för två-tre kronor, och kafékulturen är stark. På de finare ställena får man popcorn till kaffet, ovant men gott. Kenya borde lära sig av Etiopien; de odlar ju också kaffe men skickar allt på export och ber man om en kopp är risken stor att man får en påse Pele, brasilianskt snabbkaffe.











L – Lalibela. Här finns hur många kyrkor som helst och vi kommer till St Gabrielsdagen då det vimlade av präster, munkar och troende. Varje kyrka har 50 präster som vi betalar med den höga inträdesbiljetten. Vi frågar om munkarna och prästerna gör något vettigt och det gör de ju, de ber hela dagarna... Ibland brygger de också öl som de bjuder på!










M – Mössa. De flesta tänker ju på varmt väder så fort man nämner Afrika, men någonting som vi lärt oss under de två åren vi bott här är ju att det är betydligt kallare än man tror på många platser. Skönt att vi ändå hade med oss pyjamas, fleecetröja och mössa – särskilt här i Etiopien där vi sällan kom under 2000m höjd över havet! På Afrikas högsta lodge, 3160 meter över havet, fryser vi ändå.











N – Nyårsafton. Jul firas först den 7 januari och nyår först i september, så vi var lite ensamma i våra firanden. Nyår firades i alla fall av expat-gänget i Addis, men som tur är kom vi försenade till Addis och den svindyra Sheraton-överraskning Mattias planerat. Så vi gick på en härlig liten italien-etiopier och kom till Sheraton lagom till fyrverkeriet och R Kellys tråkiga konsert.

O – Ortodox. De flesta här är ortodoxa kristna, med hundratals helgon, kyrkor som årligen gråter blod, munkar vars enda uppgift är att be dagarna i ända... nästan lika många är muslimer och de verkar umgås hur bra som helst. Kyrkor och moskéer står sida vid sida, man jobbar tillsammans och ingen verkar förfalla till extremism. De enda som är lite förföljda är protestanter och judar – tusentals judar flögs till Israel för 10-20 år sen och de få som är kvar drejar lite krukor i en sunkig liten by.









P – Puttnik. Resenär på kroatiska och det begrepp vi sorterar under, handlar om att ge allt ”en ärlig chans” och är mottot för denna resa såväl som så många andra.

Q – Queen of Sheba. Världens vackraste kvinna, blev en del av Etiopiens historia när hennes uppvaktare kung Solomon lovade att inte ta något av henne om hon inte tog något av honom, varpå han bjöd henne på stark mat och ställde ett glas vatten vid hennes sängkant. När hon vaknade och tog en klunk vatten har hon hans... Deras barn Menelik I blev Etiopiens kung och omgärdas nu av lika många myter som Sheba själv.

R – Ras Tafari. Etiopiens förra kejsare och diktator Halie Selassie hette Ras Tafari innan han blev kung och under det namnet hyllas han fortfarande av rastamänniskor världen över. De mest hängivna har flyttat till en trist håla ett par timmar söder om Addis, där de bor utfattiga och utan respekt från resten av etiopierna som undrar varför de inte tvättar håret.

S – Solaris. Bara några få procent av Etiopiens hushåll har el och strömavbrotten är vanliga. Så vad landet behöver är... en elbil. Tycker Solaris i alla fall, med italiensk ägare och fanpage på Facebook (men ingen egen webbplats). Ett udda besök, men köra den fick vi inte denna gång.











T – Tigray. Etiopiens kanske finaste del och finaste språk; de har över 80 språk, vi ger upp att riktigt lära oss några och märker att de vanligaste fraserna på arabiska också funkar. Språken är baserade på stamtillhörighet, som Tigray, men stammarna är inte lika i luven på varann som i Kenya, och kristna och muslimer samsas på ett avundsvärt sätt.

U – undervattensäventyr. Får vänta till Egypten, Mattias badade visserligen i Lake Langano, just där campen låg skulle det varken vara flodhästar eller bilharzia, men det bruna vattnet inbjöd ändå inte till några dyk. Tankarna på att åka till Djibouti för att dyka med valhajar avskrevs; det var för långt och det fanns för mycket spännande här.

V – Visum. Måste alla ha för att få komma in, får man lätt på flygplatsen men inte alls på gränsen mellan Kenya och Etiopien om man kommer landvägen. Så vår hemresa landvägen fick börja med flyg, kanske en ”blessing in disguise” eftersom rånen är många i norra Kenya och t.o.m. Lonely Planet avråder.

W – World Heritage Site. Så många, när man tröttnat på att kryssa länder kan man övergå till dessa. Etiopien har sin beskärda del.

X – X-mas. Spenderades uppe i vackra Simien Mountains National Park där det i alla fall var lite julstämning med kyla och kalkon på julbordet! Men (den västerländska) pannkakan till frukost var inte lysande och gjorde att vi inte riktigt kunde njuta.

Y – Yellow-fronted parrot. En av Etiopiens över sjuttio endemiska fågelarter (som bara finns här), som vi dessutom såg och kryssade - femtio nya fågelkryss på två morgnars fågelskådning med lysande, enögd fågelguide.

Z – Zzz... Etiopien lägger sig sent och vaknar tidigt... eller om de lägger sig alls, ibland känns det som om musiken från nattklubben övergår direkt i moskéns böneutrop.

Å – Åsnor. Åsnorna är Etiopiens ryggrad, och på den ryggraden bär de otroliga bördor. Åsnorna finns överallt men de gör inget väsen av sig, aldrig hör man dem skria som på andra platser och ofta möter man dem helt utan skötare där de energiskt stretar fram med sina bördor från punkt a till b.

Ä – Ärlighet. Okej, taxibilarna tar i lite grann när vi stoppar dem och frågar hur mycket det kostar att åka till hotellet. Men allt är underbart ärligt och utan försök till fusk, oavsett var vi växlar pengar får vi den officiella kursen, vi betalar 40 öre på bussen som alla andra, tiggarna må vara många men ficktjuvar eller värre är få eller inga, och de välkomnande hälsningarna desto fler. Ett skönt, avslappat land, och en djup inandning innan Egypten.

Ö – Överraskningar. Mycket av det Etiopien vi gjort är jättefint, men ganska precis som guideboken beskrivit det och som andra upplevt det både före och efter oss. Så överraskningarna glädjer desto mer, som när vi sitter och dricker hemgjord öl med munkarna... Mer överraskningar kommer säkert, hoppas de blir av det trevliga slaget, nu åker vi till Egypten!