Fotbolls- och fästingfebern är över...

Det började redan när jag var i Sydafrika i april. Man kunde känna att den bubblande entusiasmen hos i princip alla man mötte var smittsam och det dröjde inte länge förän diagnosen kom: allvarlig fotbollsfeber! Den senast månaden har så det mesta förutom jobb, mat och sova kretsat kring fotbolls VM. Såg den första matchen tillsammans med kenyaner och expats i lustiga hattar och vuvuzelas i högsta hugg. Vi var på ett lokalt microbryggeri där de naturligtvis passat på att brygga ett speciellt VM-öl. Gott var det och alla var superglada över att Sydafrika lyckades spela 1-1 mot Mexico. Sedan dess har jag kollat matcherna på fler olika barer och restauranger, på bio(!), i national parker, hos grannarna, och även hemma framför TV:n förståss...

Det har varit kul att se att det inte bara blev Sydafrikas VM - mycket tack vare Ghanas avancemang skapade ju turneringen en skön panafrikansk stämmning. I slutändan känns det också som om det var mer revolutionerande att folks bild av Afrika nog förändrats snarare än att det var Spanien som vann VM-titel för första gången!

Fotbollsfebern var ju stark, men halvvägs in i turneringen kände jag att en annan slags feber hade börjat sprida sig i kroppen. Först tänkte jag att det bara var en reaktion på ”vinterkylan” som nu råder i Nairobi, avsaknaden av Mattias eller min dåliga jobba-äta-kolla VM rutin. Men samtidigt kände jag igen känslan från att jag två(!) gånger tidigare drabbats av borrelia i Sverige. Efter ett besök hos Dr. Chunge kunde man också konstatera att jag drabbats av den kenyanska varianten: tick fever. En månad tidigare hade jag nämligen fått ett antal fästingbett när vi var på vandringssafari i Laikipia. Men efter en 10 dagars hästkur med antibiotika kunde jag fira att jag var frisk igen genom att få dricka en öl till VM-finalen...

Något som blivit en riktig snackis här i Kenya är också bläckfisken Paul som kunde förutspå resultaten i VM. Hörde på radion häromdagen att man funderar på att fråga honom om resultatet för den stundande kenyanska folkomröstningen om en ny konstitution. Inte så demokratiskt, men kanske vore det ett säkrare alternativ efter erfarenheterna efter förra valet och det faktum att så mycket missinformation sprids i kampanjerna?! Vi tar det säkra före det osäkra och är utomlands den 4 augusti då folkomröstningen sker. Men jag hoppas verkligen att folk säger ja och att processen blir en fredlig nystart för Kenya.

Hann med en safari till Lake Nakuru national Park i helgen också, tillsammans med Ida, Susanne och Paul (inte bläckfisken...). Först blev vi förtvivlade över att det var så mycket vägreparationer i parken att alla djuren verkade som bortblåsta. Men sedan såg vi dem... alla miljontals flamingos, en noshörning som kom ner till sjön och stuttade omkring i vattnet, två lejonhonor som åt impala samtidigt som de diade sina tre ungar, en leopard som låg och sov i ett träd, klippdassar som hoppade bland stenarna, babianer om tog det lugnt mitt på vägen... Har ju varit på en hel del safaris på sistodne, men man upphör aldrig att fascineras!

Ikväll ska jag hämta Mattias & Alicia på flygplatsen och på torsdag drar vi vidare till Madagaskar. Waka waka, eh eh, it's time for Africa!