Vi kom först, efter en rekordkrånglig flygning med försvunnet bagage, trodde att vi hade rätt att köpa kläder på försäkringen och shoppade loss på Genèves finaste gator. Så var det inte, vi fick stå för det själva men nu är vi i alla fall haute couture-ade!
Efter två dar i Lennarts & Fatimas lilla "slott" (eller enorma hus), kom Alicia till Zürich, hon är resvanan själv efter alla äventyr stora som små. Kärt återseende efter tre månader! Ali kom direkt från stort bröllop i Arvidsjaur så vi hade alla mycket att berätta! Vi förundrades också mycket över hur snabbt en 8-årig tjej kan växa - helt plötsligt kunde Alicia nu sno Toves skor! Men Tove upptäckte snabbt att det även funkar åt andra hållet...
Precis som i Sverige så hade det snöat rekordmycket i vinter, så även om det var ganska varmt nu så fanns det mycket snö kvar. Första dan gick det nästan att åka ner till stugan, sen flyttade sig snögränsen raskt uppåt dag för dag. Mattias kära, tjugo år gamla pjäxor (från tiden då han arbetade på hotell i samma alpby) var spårlöst försvunna men Stöckli-skidorna kvar, Tove och Alicia hyrde samma märke så nu var vi familjen Stöckli.
Första svängarna gick trögt, med gråt och tandagnisslan för Alicia, men sen kom de gamla takterna tillbaks och hennes egen skid-o-meter visade att skidåkarkänslan för var dag kom högre upp och sista dagen var ända uppe i skidhjälmen. Det var underbart väder nästan hela tiden, strålande sol och inte ett dugg kallt. Nästan inget folk, inga köer alls. Mattias hade tänkt åka till Kamerun och behövde visa för det, vilket inte går att få i Kenya, men väl i Bern. Så vi åkte dit över dagen, men inte då. Bara om man har schweiziskt arbetstillstånd. Åk till London sa de! Så han fick slå Kamerun ur hågen och istället njöt vi av en nästan somrig dag i Bern, med sin mysiga gamla stadsdel och med björnarna vid floden, fast de nya björnungarna vågade sig inte ut. En mysig utflykt blev det.
Tisdag kväll kom Lennart & Fatima upp, vi lagade musslor som precis räckte åt alla. Onsdag hade påskharen varit runt huset och lagt sina ägg – det är ett mycket märkligt biologiskt fenomen. Med gemensamma krafter hittade vi de flesta, och hunden Sandy letade upp de sista.
Jeanette kom förbi på fika, tänk hon och hennes man Roger (som dött nu) har varit skidlärare åt Mattias farfar, pappa, Mattias, Alex (Mattias bror) och Alicia! Hon är 84 år nu men åker fortfarande skidor och lovade att ge Alicia en lektion igen om vi kommer nästa år.
På lördag var vi tillbaks i Genève och åkte upp på Salève där alla glidflygare kastar sig ut. Alicia klättrade i träd och åkte glidrep. På kvällen åt vi fluffig ostfondue (denna gång med champange!) för tredje dagen i rad, på ett enkelt men mysigt ställe precis vid fontänen i sjön.
Sen var det dags för avsked igen. Tove och Mattias åkte först, medan Ali hade en eftermiddag kvar med vattenland och äventyr med låtsaskusinen Fiona. Bra så, då var det mest vi som var ledsna medan hon var förväntansfull. Men den här gången är det inte lika länge tills vi ses! Mer puttniks-äventyr väntar i sommar - frågan är bara var i Afrika vi ska åka?! Kanske Egypten. Kanske Ethiopien. Kanske Madagaskar...
Som med så mycket annat så ordnade det sig till det bästa även denna gång. Mattias fick lite olika uppdrag i samband med bilsalongen i Beijing och världsutställningen i Shanghai och är där nu. Superspännande att komma till Kina igen, 20 år senare. Och till den kanske mest spännande bilutställningen, inte minst efter att kineserna köpt Volvo. Hade han fått Kamerunvisat så hade det inte blivit av. Men också detta var på håret, kineserna ville först inte ge honom visa eftersom han ännu inte (!) fått sitt uppehållstillstånd för Kenya, vad nu de två har med varann att göra. Men det är bra att vara gifta - efter att Tove varit med på ambassaden och visat sitt uppehållstillstånd och vigselbevis gick de med på att fixa visum till Mattias.
Tove är nu i Sydafrika på jobb. Var först ett par dar i regniga Johannesburg för att träffa partnerorganisationer och vara med på regionalt Diakonia-möte. Nu i härliga Kapstaden för att träffa ytterligare en organisation, men solen skiner och Table Mountain och Robben Island hägrar...
