Cool camping

I helgen var vi på vår första Kenyacampingutflykt! För första gången fick vi också användning av våra fleecetröjor, för uppe i bergen nära Mt. Kenya var det rätt så kyligt ibland. Vi åkte till Castle Forest Lodge som ligger uppe på 2000 meters höjd. Nästan lika högt som Sveriges högsta berg, Kebnekajse. På gården fanns det getter, kossor, hästar, hundar och världens sööötaste hundvalpar!
Första dagen hade vi kul och gick på en utflykt i regnskogen. Vi var lite rädda för att vi skulle stöta på de farliga elefanterna som bor i skogen, men vår guide Hudson var duktig och kunde alla stigarna i skogen. Men vi såg mest fåglar, jättestora träd, vattenfall och elefantbajs.


På kvällen satt framför brasan och hade det mysigt. Gossedjuren var busiga, gjorde en massa trick och försökte äta upp Alicias efterrätt! Sedan kröp vi ner i våra varma sovsäckar ute i tältet. Man hörde en massa spännande ljud, men till slut somnade vi...


Den andra dagen ville vi rida, men de hade inga ridhjälmar. Så vi bestämde oss för att gå och fiska istället. Fast i ån var det superkallt och vi fick ingen fisk.

När vi kom tillbaka till gården fick vi lunch på verandan. Alicia åt jääättelångsamt och först blev Mattias och Tove irriterade. Men tack vare att vi satt kvar så länge så fick vi helt plötsligt syn på elefanterna! Föst kom det tre stycken ut från skogsbrynet och gick ner till ett par sandgropar, bara ca 100 meter ifrån där vi satt (fast vi satt ju säkert uppe på verandan). De ville ta ett sandbad och passade på att äta lite sand också för att få i sig mineraler. Sedan kom det tre till. Och sedan kom det bara fler och fler... Tillslut var det 14 elefanter, stora och små, som stod och dammade sig snygga! Otroligt coolt att få se så stora vilda djur på så nära håll. Vi längtar redan till nästa campingutflykt...

Tre på tur

Förra veckan var vi på olika håll alla tre. Alicia nere vid kusten. Mattias på konferens i Mocambique och ute på landet i Zambia. Och Tove höll ställningarna i Nairobi med omnejd...

Alicia passade på att ta några extradagar ledigt när hennes mamma Agnetha var på besök. De skulle ta tåget ner till Mombasa, såsom vi hade gjort tidigare när vi åkte till Lamu. Då var ju tåget helt otroligt nog i tid. Den här gången gick det inte alls. Det fick istället bli en skumpig bussresa ända ner till kusten. ”Men vi kom ju i alla fall fram!”, sa Alicia glatt när hon steg av bussen nästan 10 timmar senare... Nere vid kusten så badade de varenda dag och hade det väldigt mysigt. Fast ett av gossedjuren fick tyvärr malaria och bara låg och sov.

Men häftigast av allt var att Alicia lärde sig att dyka med tuber och allting! För att ta ett ”PADI Bubbel Maker Certificate” var man tvungen att klara att dyka ner till botten av den djupa poolen och hämta några stenar. Man skulle klara att tömma cyklopet om man fick in vatten. Och man skulle klara av att svara på ”Vad är det viktigaste när man dyker?”. Skriv om ni kan svaret!

Mattias åkte istället iväg till Maputo i Mocambique för att vara med på en biobränslekonferens. En hel del intressanta etanoldiskussioner blev det, men han hann också hälsa på några kompisar, titta på havet och äta räkor på den lokala fiskmarknaden. Sedan bar det av till Zambia och ut på landet för att träffa bönder som Kooperation Utan Gränser jobbar med.


De odlade bl.a. jatropha som är en oljeväxt som man kan göra biodiesel av. Mattias håller nu på att skriva en rapport för Utan Gränser och kommer att resa till Tanzania och västra Kenya också för att intervjua fler bönder inom kort. Håll utkik efter den spännande uppföljningen!





Tove jobbade och jobbade för att komma ikapp bland alla rapporter, budgetar, allokeringar och allt annat som låg på hög på skrivbordet på kontoret. Klarade sig undan mungiki (lokala maffian) kaoset i trafiken i Nairobi.


Men som tur var så var det också en personaldag då hela kontoret passade på att åka till Malewa Bush Camp utanför Naivasha. Problemlösning i grupp i all ära, men roligast var ändå att klättra ner för en lodrät klippvägg! Nu jobbar jag ju inte på Greenpeace längre, men man vet ju aldrig när man kan få nytta av de kunskaperna på jobbet...