Just nu bor jag på Oledume Road i Nairobi. Det är underbar högsommarvärme, och bara promenaden till dotterns nya skola varje dag ger en helt ny förståelse av vår värld. Idag såg vi faktiskt en apa som sprang över gatan, men annars är det mest bilar man ser. Gamla, smutsiga. Dottern och jag tar ett djupt andetag innan det kommer en särskilt sotsvart stinkare.
Många av bilarna här är Toyota, de flesta kommer hit second hand och det finns väl någon slags oavsiktligt miljötänk i det. Men Toyotas ledning har inte varit på Ole Dume Road eller någon av de miljontals liknande gatorna i Afrika eller Latinamerika, eller så låtsas pr-avdelningen inte om det. Toyotas prat om ”globala lösningar” har fått väldigt fotfäste i bilbranschen, hos media och förståsigpåaere och används som argument mot biobränslen och för elbilar och hybridteknik.
Jag ser det precis tvärtom. När Gröna Bilisters paraplyorgan i Bryssel, Transport&Environment (som jag skäms över nästan lika ofta som jag är stolt), är emot att biltillverkare ska få klimatkrediter för etanolbilar för att det vore för billigt för industrin, så är jag extra mycket för. Billigt är gott. Kostar det för mycket så går det sakta eller så går det inte alls.
Detta lär man sig på Oledume Road om man inte visste det innan. Stoppa en bil här på måfå och fråga om de inte kan tänka sig en merkostnad på trettiotusen för en hybridbil, eller varför inte femtiotusen extra för en laddhybrid eller elbil. Och då räknar jag lågt. Svaret är givet, det blir nej och stinkarna fortsätter rulla. Så var det med den globala lösningen, Toyota.
Och el då… Denna krönika är skriven i tre omgångar, eftersom vi har strömavbrott så ofta. I de fina kvarteren i huvudstaden i ett av de afrikanska länder med högst tillväxt. Hur lång tid tar det då att ladda elbilen här, och är det rätt sätt att använda elen som är en bristvara också på sjukhuset intill?
Missförstå mig rätt. När Roberto Benigni fick tre (eller var det fyra?) Oscar samma kväll för underbara La Vita E Bella, sade han i sitt sista tacktal ”I want to make love to you all”. Så skulle jag känna om det bara var elbilar nästa gång jag är på Hornsgatan. Men där bilparken växer snabbt är det inte hybrider, laddstationer och elbilar som är lösningen. Det är biobränslena, som kan odlas lokalt och som kan användas i den befintliga bilparken och de begagnade bilar som hittar hit på allsköns märkliga sätt. T&E har ju helt rätt i sin analys - det kostar inget extra att göra en bil redo för etanol eller biodiesel från början och att i efterhand göra om den från bensin till etanol eller diesel till biodiesel är inte heller dyrt.
Jag är utless på alla som ställer det ena drivmedlet mot det andra, etanol mot metanol, biodiesel mot biogas, elbil mot vätgas, hybrid mot bränslecell. Att ersätta oljan är ett enormt beting som kräver smarta lösningar tillsammans. Men det kräver också insikt om vad som funkar var. Det säljs inga Prius i Kenya och det är ingen slump.
Måste jag välja är Toyota mitt favoritföretag av de stora bildrakarna. Men de har fel. Biobränslen är mycket mer av en global lösning än eldrift. Det finns betydligt fler Oledume Road än Hornsgatan i världen.
Mattias Goldmann
(vill du se Benignis underbara tacktal? http://www.youtube.com/watch?v=8cTR6fk8frs)
